Resiliens inom småskaligt ekologiskt jordbruk
En viktigt del av Murbrukprojektet är att förstå mer om hur vi kan öka den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten genom samarbete. Men vad betyder det egentligen att öka den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten av småskaligt jordbruk?
Säsongen 2024 har präglats av oväder som påverkar årets skörd i både Birgittas trädgård och på Ändebols gård. Bilden visar Birgittas trädgård efter en hagelstorm i juni.
Ett vanligt sätt att utvärdera hållbarhet är att dela upp den i social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. De tre olika men sammankopplade delarna av en verksamhet analyseras i en tillbakablick för att förstå olika aspekter av verksamhetens hållbarhet. Men om vi inte bara vill förstå ett jordbrukssystems eller en verksamhets hållbarhet idag utan också hur verksamheten kommer hålla i längden i en föränderlig värld med ett föränderligt klimat, då behöver vi också förstå och jobba med begreppet resiliens. Murbruksprojektet är inte ensamma om att tänka i de här termerna. Exempelvis har Jordbruksverket nyligen tittat på resiliens i sin rapport “Den robusta ekogården i en föränderlig omvärld” (Tillgänglig här: Den robusta ekogården i en föränderlig omvärld - Jordbruksverket).
Resiliens (ibland översatt till motståndskraft) är ett systems förmåga att fortsätta att fungera som det ska och behålla viktiga funktioner trots att det utsätts för olika störningar. Ett system kan förändras till ett nytt läge om förändringarna eller störningar är tillräckligt stora och om det inte längre är önskvärt eller möjligt för systemet att fungera som det gjorde i ett tidigare skede. När vi tittar på resiliensen av ett jordbrukssystem är vi intresserade av att undersöka olika störningar och förändringar, samt att förstå hur dessa hanteras av systemet. Nu när vi gör en resiliensutvärdering inom projektet tittar vi på jordbrukssystemet som en helhet och omfamnar systemets komplexitet. I Murbruksprojektet använder vi åtta olika principer med indikatorer för att utvärdera resiliensen av verksamheten mellan gårdarna under projektets gång. Genom att titta närmare på de åtta olika principerna får vi även en bättre förståelse för projektets sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarhet. De åtta olika resiliensprinciperna är:
Princip 1: Flexibilitet att agera genom beslut på rätt nivå
Princip 2: Förvalta graden av sammankoppling
Princip 3: Uppmuntra innovation och kontinuerligt lärande
Princip 4: Bibehåll mångfald och överlapp
Princip 5: Värna kulturarv (socialt och biologiskt)
Princip 6: Hantera långsamma förändringar som kan ge plötslig effekt
Princip 7: Ekonomisk stabilitet och livskraftighet
Princip 8: Förstå komplexa samband och förvänta sig det oväntade.
Resiliensprinciperna har tidigare identifierats av forskare som har tittat på resiliens i olika system, inklusive jordbrukssystem (Biggs m.fl. 2012). För att genomföra en resiliensutvärdering inom Mubruksprojektet har vi tagit del av Cabell och Oelofses (2012) forskning om resiliens i agroekologiska system. Forskningsparet har tidigare skapat ett ramverk med 13 olika principer samt indikatorer för att analysera resiliensen. Vi har också använt oss av beskrivningar på svenska av resiliensprinciperna som skrivits av Sellberg m.fl. (2023) i rapporten “Upplandsbygds hållbarhetsresa”. Resiliensbegreppet är abstrakt och multidimensionellt och därför svårt att mäta eller kvantifiera. Vi kommer inte heller försöka oss på det. Men det går att identifiera förekomsten eller avsaknaden av indikatorer och göra en kvalitativ bedömning av dem. Nedan beskriver vi de olika principerna och indikatorer för det vi är intresserade av inom murbruksprojektet. Beskrivningarna kommer från rapporten, Sellberg m.fl. 2023, “Upplandsbygds hållbarhetsresa” och vissa har utvecklats vidare för projektet med input från My Sellberg.
Princip 1: Flexibilitet att agera genom beslut på rätt nivå
Beslut fattas på den lägsta lämpliga nivån, samtidigt som olika nivåer av beslutsfattande samverkar för att hantera en viss fråga. Detta anses vara ett av de bästa sätten att uppnå kollektiva insatser när det sker en störning eller förändring.
Indikatorer: 1) Social självorganisering 2) Humankapital
Princip 2: Förvalta graden av sammankoppling
Principen gäller för de kopplingar som finns på den lokala nivån, till exempel genom samarbete mellan gårdar. I ett tätt sammankopplat system sprider sig både bra och dåliga saker snabbt. Nyckeln är att varken vara helt isolerad eller helt beroende av sin omvärld/ samarbetspartners.
Indikatorer: 1) Lokalt ömsesidigt beroende 2) Globalt oberoende 3) (Resurser och stöd från högre nivåer vid kris)
Princip 3: Uppmuntra innovation och kontinuerligt lärande
Vi kan aldrig ha fullständig kunskap om ett komplext, social-ekologiskt system. Experimenterande, kreativitet och nytänkande gör att vi kan anpassa oss till nya förhållanden. Genom att samla olika sorters kunskap, ta tillvara kunskap från tidigare kriser och skapa processer för kontinuerligt lärande kan vi hålla oss uppdaterade och gradvis bygga beredskap för förändrade förutsättningar.
Indikatorer: 1) Reflekterande och delat lärande 2) Brett deltagande
Princip 4: Bibehåll mångfald och överlapp
Mångfald ger fler valmöjligheter för framtiden och sprider risker. Överlapp i funktion (redundans) kombinerat med variation i hur man svarar på en störning (responsdiversitet) möjliggör att funktionen upprätthålls även vid förändrade förhållanden.
Indikatorer: 1) Social och ekonomisk mångfald och överlapp 2) Biologisk mångfald och överlapp
Princip 5: Värna kulturarv (socialt och biologiskt)
Att bevara ett levande kulturarv bidrar till mångfald (se principen om mångfald och överlapp) och minne om hur tidigare kriser har hanterats. Ett levande kulturarv praktiseras och används fortfarande och är därmed tillgängligt och kunskapen är aktiv. Inom jordbruket inkluderar kulturarvet äldre sorters grödor, vilka har en större genetisk variation och kan bidra med andra fysiska egenskaper än de vanliga sorterna och på det sättet ge fler möjligheter att hantera olika kriser. Som exempel kan nämnas att kulturspannmål kan ha större rotsystem vilket gör att de klarar torka bättre. Äldre jordbruksmetoder kan också ge fler valmöjligheter vid kris. Exempelvis är användning av arbetshästar inte direkt beroende av fossila drivmedel. På landskapsnivå kan nämnas att det småbrutna kulturlandskapet, eller mosaiklandskapet, har en större variation av arter som kan upprätthålla fler reglerande och stödjande ekosystemtjänster.
Indikatorer: 1) Värnar gårdens ekologiska arv 2) Använder kultursorter 3) Upprätthåller ett småbrutet kulturlandskap
Princip 6: Hantera långsamma förändringar som kan ge plötsligt effekt
En gradvis förändring över lång tid kan lätt förbises, men kan få stor eller oåterkallelig effekt ifall en kritisk gräns (”tipping point”) nås. Sådana långsamma förändringar förekommer ofta i reglerande eller stödjande ekosystemtjänster, men även exempelvis i graden av tillit mellan människor i samhället. Långsamma förändringar är viktiga att övervaka och vara medveten om. Återkoppling på effekten av våra handlingar är viktig för att kontinuerligt anpassa och förbättra dem.
Indikatorer: 1) Att kunna hantera och lära sig från små störningar 2) Att kunna planera på olika sätt för att ta långsamma förändringar i beaktande 3) Att bygga upp och gynna stödjande/reglerande ekosystemtjänster
Princip 7: Ekonomiskt stabilt och livskraftigt
Det är viktigt att jordbruksverksamheter kan etablera sig och bli långsiktigt hållbara. Ekonomisk hållbarhet leder också till att bättre och mer långsiktiga beslut kan tas inom verksamheterna. Sättet som en jordbruksverksamhet kan bli ekonomiskt hållbar kan se väldigt olika ut beroende på de människor som driver verksamheten. Inom murkbruksprojektet har gårdarna valt ut olika möjligheter för att höja den ekonomiska hållbarheten genom samarbetet.
Indikatorer: 1) Att ta tillvara överskott och motverka svinn 2) Förlänga säsongen 3) Förvalta försäljningskanaler 4) Möjliggöra upp- och nedskalning efter behov
Princip 8: Förstå komplexa samband och förvänta sig det oväntade
Samhällen och de ekosystem de är beroende av är komplexa och varierade. De har en mångfald av samband, är oförutsägbara och svåra att kontrollera. En förutsättning för att bygga resiliens är att utveckla ett förhållningssätt och en förståelse för hur olika hållbarhetsfrågor hänger ihop, samt att bygga lösningar som ger utrymme för förändring.
Indikatorer: 1) Att förstå, utvärdera och beskriva framtida förändringar i systemets resiliens
Avsaknaden av en indikator kan hjälpa till att identifiera sårbarheter där systemet behöver lite extra utveckling för att öka sin resiliens. När vi senare presenterar en resiliensutvärdering inom projektet ska vi försöka tydliggöra hur de olika principerna och indikatorerna används för att förstå integrationen av Ändebols och Birgittas trädgård och hur resiliensen i systemet kan stärkas.
Nyckelreferenser:
Biggs, R., Schlüter, M., Biggs, D., et al. 2012. Toward Principles for Enhancing the Resilience of Ecosystem Services. Annual Review of Environment and Resources, 37. https://doi.org/10.1146/annurev-environ-051211-123836
Cabell, J. F., & Oelofse, M. 2012. An Indicator Framework for Assessing Agroecosystem Resilience. Ecology and Society, 17(1). http://www.jstor.org/stable/26269017
Sellberg, M., E. Mattila och J. Kangas. 2023. Upplandsbygds hållbarhetsresa. Rapport från Upplandsbygd lokalt ledd utveckling. Upplandsbygds-hallbarhetsresa-2023-09-04-2.0.pdf